livet ur mitt perspektiv

När jag är på dåligt humör så brukar jag lyssna på den här. Tänka på livet, hur fantastiskt det egentligen är även om det inte alltid är lätt.. Vad är egentligen ett misslyckande? Jag läste nyligen Sofis mode och Kate Hudson sa "Mina val har aldrig drivits av rädsla. Jag är inte rädd att älska. Jag är inte rädd att göra ett misstag eller två. Jag är den som tycker att man inte kan veta förrän man provat. Men ibland har man fel". Jag vet många med mig som oroar sig alldeles för mycket. Jag har som mål att lära mig att eliminera den onödiga oron. Jag tänker inte oroa mig idag för något som händer om 1 månad eller ett år, eller något jag inte kan lösa här och  nu. Det jag menar är att jag ska släppa det som hände igår och inte tänka så mycket på framtiden och istället njuta av det jag har här och nu.  Jag ska lära mig att våga och säga ja oftare, för vad har jag egentligen att förlora? Jo jag kan misslyckas och alltid lära mig något nytt, att exempelvis chansa och misslyckas kan leda till att jag provar någon ny dörr. Om jag inte vågar misslyckas kan jag heller inte lyckas! Jag blir ju faktiskt bara rikare på erfarenheter och det gör mig starkare som person. Och efter regn kommer solsken eller om aldrig misslyckas hur ska man då lära sig att njuta av sina framgångar eller lära sig något nytt?? 
Från och med idag ska jag lova mig att våga säga ja. Jag ska sluta oroa mig och våga misslyckas. Jag ska också våga älska och våga förlora. För är det något jag lärt mig i livet så är det att jag kan bygga en mur kring mig och aldrig låta mig såras men om jag aldrig tillåter mig såras eller förlita mig på någon annan än mig själv kommer ingen kunna älska mig för den jag är och det gör minst lika ont som att såras. Så våga ta chanser och risker i livet speciellt när det gäller kärlek och tillit (vänskap, familj och pojk/flickvän). Ibland måste man såras för att kunna hitta den rätta!

 "Oroa dig inte för framtiden eller oroa dig, men att oroa dig är lika effektivt som att lösa en räkneekvation med tuggummi".

Lyssna, njut och tänk! (ge det en chans)

Något som ständigt är en återkommande diskussion om bloggvärlden är att den är så förbannat ytlig. Men vet ni vad? Jag om nån borde kanske hålla med, men det gör jag inte alls. Visst det är extremt mycket yta, men so vem har rätt och klaga? Vi underhålls dagligt av allt ytligt på tv och tidningar. Är inte det också yta? Vi människor attraheras av skvaller, nyheter och allt det där som gör att vi passar in i samhällsmallen. Allt vi gör för att passa in, ja de tjänar någon annan pengar på, det är så systemet fungerar. Så säg fan inte till unga ambitiösa tjejer att de bara håller på med något blåst och ytligt. De är precis lika smarta som de makthavare som styr över allt annat ytligt i vårt samhälle. Och menar de att bloggarna borde förvinna för att få bort det ytliga, ja då finns de andra trådar att dra i än de duktiga tjejerna. Jag tror snarare det handlar om att ni bloggare tar över(ni läsare påverkar ju mest egentligen genom att ge bloggarna makt). Bloggarna får större påverkan att bestämma vad som är inne respektive ute, och de största makthavarna måste nu anpassa sig. Jag ska inte tråka ut er mera, men jag blir så himla trött. Mode är påriktigt konst, något som skapas utifrån en känsla eller ett tycke, det är så mycket mer än bara att passa in. För mig som har noll koll på trender, utan är mer en shopoholic som faller för smaker, färger och trender, en lite inkomst för makthavarna.. Men jag tycker vi helt enkelt ska imponeras över våra framgångsrika modeskapare. Det är ett jobb precis som allt annat och nej det kanske inte räddar liv som en läkare, men ack vad underhållande de är och satan vad de kan rädda människor från att falla in i något dålig- här krävs hjärta, kunskap, kontakter, flyt och ett jävla tålamod och kämpar insats om du vill något!